Meh.Tur att man inte är särskilt bitter.

Visserligen har vi en vagn med luftdäck som kan gå sönder så vi är beredda på att det kan bli punka, men att själva ventilen ska balla ur gör mig lite matt. Det var liksom ingen billig vagn vi köpte. Är det bara vi som drar till oss måndagsexemplar eller går allas saker sönder hela tiden? Vi köper nästan alltid nytt för att oftast händer något så att vi ändå måste utnyttja garantin, eller så köper vi till en försäkring som också den oftast måste utnyttjas.

Ni skulle bara se hur jag sliter för att inte skada vagnen. Vi har en halv trappa upp till oss men för att slippa dra vagnen får jag gå tre gånger innan vi är klara att gå iväg. Först släpar jag ner chassit som nästan är jämnlångt med mig, sen hämtar jag liggdelen och sist Alfred. Och likadant på hemvägen. Att försöka undvika allt glassplitter och alla vassa stenkanter är nästan omöjligt. (Hur tänker för övrigt folk som slår sönder glasflaskor på gångvägarna??)

Så i morgon har jag ingen vagn. Det blir ingen förmiddagspromenad så jag kommer ut och Alfred får sova. Och ingen dator heller. Jag kan inte ta mig till barnvagnsaffären för att försöka få däcket lagat. Inte ens om laddaren till datorn skulle komma kan jag hämta den. I morgon är läget nog rätt bittert. Vissa dagar går vi ändå inte på promenad innan maken kommit hem men tanken att inte kunna göra det om det skulle behövas gör att det känns väldigt instängt redan nu!