Ett slut och en fortsättning

Det är nog dags nu. Har i ett par veckors tid gått och dragit på att gå vidare från den här bloggen. Hannahbejb har varit mitt nick under så lång tid och har varit med om så mycket roligt att det känns så väldigt vemodigt. Från att ha varit en tonårstjej i högstadiet som längtade efter kärleken till att lyckas förverkliga läkardrömmarna och dessutom bli både fru och mamma. Hur stort är inte det, någonstans där bland raderna blev jag vuxen. Efter studenten, i en mindre identitetskris, tog jag bort h:et i slutet av mitt namn och blev Hanna igen, även om det fick vara kvar i Hannahbejb. Men nu är det slut här också. Samma Hanna, samma bloggande, bara lite mer privat.

Om ni vill följa med kan ni läsa här.


Utan er trogna läsare hade inte bloggandet varit på långa vägar lika roligt, så jag vill verkligen säga Tack! För att ni orkat läsa, för alla kommentarer och hälsningar och för de nya vännerna! På återseende.

Hjärta dig

Inga meduciner och lite om fotvård

I dag har jag unnat mig något riktigt lyxigt, nämligen en fotvårdstimme där mina nageltrångiga fötter blev väl omhändertagna. Om man under ett halvårs tid ser ut som att man råkat svälja en badboll kan man vara övertygad om att det är svårt att klippa naglarna. Det hjälper inte heller att man försöker klämma i dem i ett par, post-badbollmage, för små skor, hur fotriktiga de än är. Nu är fötterna mjuka och fina i alla fall och förhoppningsvis håller det sig så ett tag. Det var skönt att bli ompysslad men det var lite som hos tandläkaren också, nödvändigt obehag under en kortare tid för att slippa framtida besvär.

Om en vecka har jag äntligen tid hos allergidoktor och har blivit ordinerad sju antihistaminfria dagar före besöket. Inte för att jag tar dem så ofta men det är bra att jag blir påmind varje gång jag läser inlägget. Förresten ska jag fylla i värsta formuläret innan besöket så det kanske är dags att sätta igång snart.

En förmiddag i Haga

När Sandra skrev att de skulle hit var det ju självklart att vi skulle försöka få till en träff. Trots att vi följt varandras bloggar under lång tid och peppat varandra när vi väntade på våra Alfredar var det pirrigt att träffas på riktigt, men det gick hur bra som helst! Det var verkligen jättekul att ses och det känns tråkigt att inte kunna träffas oftare för barnvagnspromenader. Här ser ni oss med två nymatade guldklimpar.

Lille gladisen

Så här glad och skrattande var Alfred när han provsatt matstolen.


Hemma hos föräldrarna och snabbuppdaterar med några bilder. Den gröna grodan har blivit en favorit.

En fredagkväll på IKEA

Trots att folk äntligen har fått lön igen och helgen börjat tänkte vi ändå inta IKEA, en fredagkväll vid halv sju-snåret borde det vara ganska lungt i affären. Och det var det. Alfred somnade som vanligt i bilen och vi flyttade bara bilstolen över till en kundvagn. Ett hett tips är att om man är två som handlar att faktiskt ta TVÅ stycken kundvagnar, en för bilstolen och en för alla varor man köper. Det var några svettiga turer på maxi innan vi kom på det.

Det var en hel del smått vi behövde och så passade vi på att köpa en barnstol till Alfred. Snart nog så sitter han och då är det skönt att ha den hemma. Men väl hemma kunde vi ju inte hålla oss och vi var tvungna att sätta ihop stolen och blåsa upp kuddstödet. Alfred satt som en liten prins i den och när han upptäckte att han satt själv började han skratta och skratta. Lille gubben! Våra hjärtan smälte totalt. Så jag tror att vi ska ha stolen framme så Alfred kan sitta där till exempel på vardagarna när jag behöver äta och babysittern inte duger. Det är verkligen så bra stöd att det bara är typ huvudet som han måste balansera själv, så små korta stunder går nog bra. Men nog var det en konstig känsla att kunna titta på min lille pojke som satt där själv och skrattade! Han börjar bli stor!

Tandläkarbesök samt första vaccinationen

I går tog jag mig i kragen och satt med öppet gap i en halvtimme medan tandläkaren lagade två av tre hål. Det är sjukt hur otäckt det är, särskilt det här med att bedövningssprutan. Bad om bedövningskräm och att slippa se eländet. Det jag faktiskt tagit med mig efter förlossningen är hur otroligt mycket det hjälper att andas lungt men tungt och att försöka slappna av, så det försökte jag göra och så var det plötsligt klart. Nu hoppas jag undvika graviditetsillamående ett antal år och faktiskt kunna borsta tänderna och använda både tandtråd och flourskölj utan att kräkas.


Ersättning och intensivamning har gjort sitt, Alfie hade gått 250 gram på en vecka och han börjar tjocka till sig igen. Hurra! Han gjorde dessutom som morbror Otto och sa bara ett tungt *höh* när det var dags att bli vaccinerad.

Den skrattande gullungen och läkarbesök

Även om vi vid några tillfällen har lyckats få Alfred att skratta har det aldrig skrattats under en längre tid. Vid ett av kvällens blöjbyte råkade han kissa precis när jag satt på nya blöjan. "Nämen se där, nu får vi byta blöja igen" sa jag småskrattande och det var då det hände. Alfred skrattade och skrattade och skrattade. Kanske åt att han var busig, fast förhoppningsvis inte för jag klarar mig gärna från diverse hyss ett par månader till i alla fall. Eller så ville han visa att han har fattat det här med skratteriet på riktigt. Han är i vilket fall så underbart ljuvlig. Så go, som vi säger i den här delen av landet.

Tidigare idag var vi hos barnläkare på det stora sjukhuset. Det är en väldigt lindrig form av hypospadi, och det är ju skönt, men det bästa är ändå att rätta till det med en operation. Så det blir en dagkirurgisk historia där vi får gå hem samma dag om allt går bra och förhoppningsvis får vi tid före sommaren.