När hemmet plockas ner

Nu har jag tagit en paus och sitter här och tittar på när maken lägger våra ömtåliga prydnadssaker i skåp där det finns plats. Gardinerna är nere. Våra få tavlor likaså. Damm damm damm överallt.

Snart kommer makens jobbarkompis och ska hjäla honom flytta fulla byråer, bokhyllor, skrivbord och så sängen till mitten av rummen. Så målaren får plats imorgon, men han får det trångt, stackarn. Och maken får bo här ett par dagar med bara en sängplats och datorn tillgänglig. Det är lite synd om honom också.

Själv mår jag fysiskt illa av att se röran här hemma. Det är ju inget hem just nu. Och jag som helst vill boa och ställa klart inför bebisens ankomst. Stress!!

Intressant, jovisst men.

Ah. Det är inte så roligt att sitta och plugga när solen skiner utanför. Visserligen är det intressant. Det är saker vi lärde oss för ett halvår sedan och mycket är tyvärr glömt så det är roligt att få repetera. Och det sätter sig lite lättare den här gången hoppas jag eftersom vi har läst om fler organ, fler specialområden så förståelsen borde vara större för symptom, prover, undersökningar och behandlingar. Dock tvivlar jag starkt på att det skulle bli njurmedicinare, reumatolog eller endokrinolog av mig.

Som läget är just nu

Igår gjorde de ingenting med vår toalett, läget är alltså helt oförändrat. Grr. Förhoppningsvis blir toaletten och duschen användbara nästa vecka. Eftersom de ska måla här måndag till onsdag så åker jag till snälla släktingar imorgon som ger mig en sovplats. Får försöka plugga där så mycket jag orkar. Det blir nog bra, skulle inte orka se stöket här hemma. Mest kommer jag ändå sakna maken som stannar hemma och jobbar.

Idag ska vi åka och titta på en liten enmånaders-bebis. Mys! Längtar efter vår lille kille!

Bakdags

Hemma med tentaplugg är tanken. Han som kaklar och fogar kommer redan vid sju på morgonen så jag har varit uppe ett bra tag, dock utan att få något vettigt gjort.

Badrummet är i alla fall kaklat och fogat nu så nu väntar jag på att de andra hantverkarna som ska koppla i dusch, handfat och spolknapp till toaletten ska komma! Ingen aning om när det kan tänkas bli, men tänk om vi kunde ha det klart till före helgen! Hoppas hoppas!

Idag ska jag tvätta också. Hurra! Inte. Men det blir skönt att få lite rena underkläder som passar. Nu måste jag gå och passa ugnen, där jäser lite kärleksmums.

Va? Plugga njurmedicin och endokrinologi idag?

Nedräkning

Det är faktiskt bara 14 dagar kvar till besiktningen av toaletten, vilket betyder att om senast då bör vi ha ett fungerande badrum! Förhoppningsvis redan nästa vecka! Idag har det varit en man här och kaklat väggarna och imorgon ska det fogas. Det största jobbet borde således redan vara gjort.

Tyvärr betyder detta att det bara är 16 dagar kvar till tentan. Shit, pommes frites. Pluggmotivationen hyser med sin frånvaro. Har försökt läsa på om njurar idag men det går väldigt trögt.

Och när maken kom hem blev jag nästan galen. Jag var så arg på honom, bara för att han ville berätta en rolig historia för mig när jag var mitt i ett avsnitt av barnmorskorna på svt:s webb-tv. Skällde och skällde och var på så dåligt humör och kände mig så oälskad. Stackarn som måste stå ut med mig. Nu har det lugnat sig lite så jag kanske ska gå och försöka bli sams om en stund. Så jobbigt när känslorna bara väller över en helt plötsligt och det inte går att kontrollera!

Kärleksmums utan ägg

Jag måste bara dela med mig av det här fantastiska receptet för oss äggallergiker! Kärleksmums utan ägg. Fantastiskt goda och fluffiga, särskilt om det finns några kvar nästa dag så det har fått stå sig lite. Mmmm.


4,5 dl filmjölk
4,5 dl socker
6,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bikarbonat
3 msk kakao
50 g smält smör/margarin
1 tsk salt


Glasyr
100 g smör/margarin
1 msk kaffe
1 msk kakao
200 g florsocker


Vispa ihop och grädda i 200 grader i ca 20 minuter.

Glasyren kan man ju göra på det sätt man själv föredrar. Nu tål inte jag kokos heller så jag brukar ha på karamellströssel, det är också gott!

Och så är det över.

Det blev inte många timmars sömn inatt och det som blev var nog mest ett oroligt vridande och vändande. Men nu är det över. Praktiska provet är godkänt och klart. Det känns skönt och jag är så enormt trött. Men kan inte riktigt glädjas över det. Professorn ställde så många frågor, så svåra, så utanför mitt kunnande och det tar på krafterna att inte kunna svara, att desperat försöka hitta på ett svar som kan vara rätt.

Jag missade ett blåsljud, grad 2, PM I4 sin när jag lyssnade för mycket på den mekaniska klaffen och jag blandade ihop när det är M i V1 och när i V5 vid grenblock. Och så penetrerade jag tydligen inte patientens funktionsgrad fullt ut. Men annars så var det mycket prat om saker jag aldrig lärt mig av typen; om det vid pace-makerstimulering blir en synkron eller dysynkron aktivering av hjärtat eller varför pulsationer uppstår i jungularisvenen i systole.

Har så mycket kvar att plugga för att tentan om två veckor ska bli godkänd. Så många ämnen, så mycket kunskap som ska nötas in. Så otroligt lite energi och så påfrestande situation hemma med toalettrenoveringen som ska vara klar två dagar före tentan. Trött.

Om att ta sig i kragen

Igår lyckades jag göra upp en plan för tentapluggandet de närmsta veckorna. Det kan kanske funka om jag är effektiv nästan varje dag. Att inte kunna bo hemma under tre dagar nästa vecka när det ska målas här känns inte helt bra. Men det får gå som det går. Två dagar före stora tentan, som är den sista maj, är det besiktning av badrummet, efter det hoppas jag verkligen att jag får ha min toalett i fred! Då har det gått mer än två månader utan riktig toalett och dusch. Hujedaamej!

Nu är tanken att jag trots söndag och vackert väder ska sätta mig och börja plugga. Måste kunna en del saker redan inför praktiska provet på tisdag, så jag inte blir helt utskälld av den store professorn.

Men. Jag vill iiiiinte! Jag vill sitta i skuggan, vara ledig, äta mjukglass och kramas med maken. Motivationen är inte riktigt här just nu.

Om ett smockfullt nöjesfält

Det stod mellan Botaniska trädgården och Liseberg. Jag tänkte att på Liseberg ser man folk och det är ju trevligt, så det blev det. Ena halvan av stadens befolkning verkade ha tänkt likadant. Det var mycket folk och gassande sol.


Först var det väldigt trevligt. Vi gick runt och tittade på folk och spelade på lite hjul.


Men när jag tvångt ville ha mjukglass fick vi stå i en jättelång kö, typ jättelänge. Utan skugga. Då såg jag ut såhär.


Maken var snäll och kunde köpa glassen själv. Här står han mitt i kön fast vi köat länge. Jag fotar från en bänk i skuggan! Sedan blev det trevligt igen. Glass är gott. Maken är verkligen min bäste vän. Och det är så roligt att bara sitta och titta på folk! Det är trädgårddagar på Liseberg i helgen med många utställare och mycket blommor så det förklarar nog en del av alla som var där idag. Vi gick på en liten föreläsning om grillning som faktiskt var väldigt givande för två nybörjare som är stolta om vi lyckas laga mat på en engångsgrill.

Nu är vi hemma. Jag med fötterna på många kuddar och fingrar som numera börjat svullna, så ringarna får nog stanna i lådan tills bebisen kommer.